Det snöade i Reading i Måndags. Det kom FLERA centimeter.
Förstår ni vad det innebär? Jo, jag ska berätta, Kaos. Det är
egentligen en underdrift, men jag är sjuk och alldeles för trött
för att hitta det perfekta ordet för massiv kaos.

England är ett finurligt land. Gustaf uttrycker det som att allt
är ogenomtänkt och jag kan inte annat än hålla med. Ogenomtänkt.
Vilket mäktigt ord ändå.

Hur som helst.

Snö i England innebär att allt stannat. Bilar, bussar, tåg taxis. Även
om vi pratar några centimeter. Det tog min chef 7 timmar att komma
hem från jobbet i Måndags, 7 TIMMAR!! Det tar vanligtvis en halvtimme.

Mats fick vänta i flera timmar efter jobbet på att taxibilarna började gå
och då fick han dela en taxi med 4 andra personer. Gustaf slutade
jobbet 12 på natten och han gick hem till Woodley, det tar cirka en timme
en vanlig dag. En dag med is och snö tar det betydligt längre tid.

Efter jobbet gick jag på stan och inhandlade förnödenheter och sedan
bosatte jag mig i huset på Kings Road. Det ligger alldeles precis vid stan
och passar perfekt att ha vid snöstorm. Passande nog är det detta huset
som vi ska bo i när min familj kommer (vilket är imorgon) Yaaay.

Jag har bara besökt detta huset en snabbis tidigare och visste ungefär
var det låg. Så igår när jag gick hem efter stan, med fyra tunga kassar
(med mat, dricka, schampoo, handuakr och andra förnödenheter när
man är insnöad), stor dunjacka, lätt feber, luvan ner över ansiktet,
snö som faller(och blåser upp i huvudet på dig). Det var ett helvete
flera gånger fick jag sätta ner kassarna och vila armarna.
När jag sedan inser att jag gått förbi huset cirka 200 meter så var jag
så nära att börja gråta så jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
200 meter är ett gigantiskt avstånd ett sådant tillfälle. Det var nästan
värt att bygga en igloo och bara utvänta snön.

När jag väl kom fram drog jag av mig alla blöta kläder la mig under
täcken och drack en kopp lemsip(utmärkt förkylningslösning).

Jag ligger just nu med svullen hals och feber. Jag hoppas innerligt att jag
ska må bättre imorgon. Vill så gärna umgås med min familj.

Jag hade precis ork igår att få tag på en taxi efter en timme och åka hem
och hämta lite grejer, såsom dator, underkläder och andra förnödenheter.
Thank good. Lite isolerande att sitta i ett insnöat hus med sex rum, utan
TV, dator eller någonting egentligen.

Nu är allt som det ska vara, håller på att kurera mig med en massa olika
mediciner. De har en en hel mediciner här som vi inte har i Sverige.
Tro mig, jag har förmodligen prövat dem alla.

XX