The D-Day

Nu sitter jag hemma hos min morbror Jonny
i Forshaga. Trevligt!!

Vi har åkt bil heeela dagen, eller ja, 5-6 timmar i alla fall.
Det räcker för att rumpan ska domna bort ganska ordentligt.

Vi stannade givetvis och åt på Mcdonalds på vägen upp,
och nu har jag precis ätit pizza. Bra där!
Får börja min sommardiet nästa vecka. (Ungefär)

Vi har solat idag, jag låg i en halvtimme och grillades.
Fyfan, det var olidligt! Jag låg och vrålade efter Malin:
- Vad är klockan?
- Är det inte slut snart?
- Kan du ge mig den butcher kniven där borta?
etc etc etc.

När jag äntligen kom ur helvetesmaskinen så var jag
röd-brun-svart. Fint! PLUS att min rumpa hade blivit
jättebrun men höfterna typ gyllenbruna, så jag har
en helt konstig rand efter hela höften och två mindre
bruna prickar vid skulderbladen.
Det matchar bra med mina 500 blåmärken i svanken.
Jag känner mig på topp!!

Jaha, imorgon är det Dagen D, eller, Dagen D har redan
varit. Imorgon kommer istället uppföljaren.
Kommer bli konstigt, har ju fortfarande inte förstått att
det hänt. Inte alls faktiskt! Jag skrattar typ åt det.
Jag har märkt att jag nog gärna sörjer i min ensamhet.

Men i ärlighetens namn så har jag ingenting att vara ledsen
över, Morfar var världens bästa människa. Men han var också
gammal, och lämnade med flaggan i topp. Så jag är
snarare tacksam för att han hade det så bra ända in i slutet.

Nog om det! Får se vad morgondagen bringar, det är min
första "svarta dag".

Vi sitter alla 5 hemma hos Jonny och ska snart se Criminal
minds. Som tur var blev Jonny nerröstad när det gällde att se
Ishockey. Det är ju trots allt hans TV! Haha.


XX




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0