och jag kommer tre kvart försent och sjukt trött!

Klockfan ringde ju inte!!!! Larmen var på och allting. 

Förmodligen ingen som är förvånad, men till alla 

er vill jag bara säga att jag typ aldrig försover mig

längre. Visserligen glömmer jag kanske bort att

komma över huvud taget, eller kommer fast jag

inte ska vara där osv. Men det hör inte hit. 

Hur som helst var det rätt lugnt. De är så snälla där 

på Clas, skojar lite, gör lite narr av mig, precis en 

sådan stämning som det ska vara!

Som jag sagt så är det roligt på Clas. MEN, jag kan

ju ingenting. 

Kund - Jag har en x-sladd och en y-sladd, har du

en z-kopplare så jag kan sätta ihop dem?

Jag (smått generad) - Ett ögonblick

vänder mig mot Marcus

Jag - Har vi en sladdihopsättare?

Marcus - Huh?

Kund - räknar den här watt eller kilowatt? Kan den

räkna kostnaderna?

Jag - Ett ögonblick

Vänder mig till Marcus tror jag igen

Jag (ställer den mest väsentliga frågan i sammanhanget

- Är watt och kilowatt samma sak?

Han tar över kunden och jag lyssnar för att kanske 

en dag förstå vad de pratar om. Men jag tappar 

snabbt intresset och tar emot näst kund, helt 

medveten om att jag förmodligen inte kommer

kunna hjälpa den heller.

Jag ser det som mitt sätt att lära mig. 

Som tur är har jag en stor j-a skylt som det står 

praktikant på haha. Den åker av så fort jag börjar

få lite pejl på grejerna. 

Sitter nu i Landskrona, ska snart packa! Ska ju till

Dalarna på natten till Torsdag. Jag ska packa lätt.

..........

Haha nä, jag skojar bara. Det går ju inte. Speciellt inte

om man ska till vinterlandskap, då måste man ju dra med

sig en massa varma kläder och så. Det blir väl som det brukar, 

jag packar, får inte ihop väskan, mamma packar om och sen

är det klart. Det är en ritual som tillämpas varenda gång jag

ska iväg. 

Har jag sagt att min mamma är guld?!

In humanity we trust!

XX

Jag hade tråkigt när jag satt på Erikas toalett...