På Söndagen vaknar jag med träningsvärk i armarna
efter allt bärande dagen innan, (kan ha och göra med att
jag inte satt min fot på ett gym på FLERA år. Jag sitter på
min pilatesboll med väldigt ojämna mellanrum vilket funkar
bra för mig ) och idag var det alltså dags för 90-års kalas.
Min pappas faster fyllde år och tro mig om jag säger
att vi ALDRIG har släktkalas på detta vis. Men hon
jubilerar och ville att släkten skulle komma.

100 personer var inbjudna, det kom 125....
När man hörde detta undrade man ju vad fan det var frågan
om. Man tycker ju att i den åldern har man inte så mycket
vänner kvar och stor släkt har vi inte. Men tji fick vi..

Men som sagt, 125 var där och det var faktiskt riktigt trevligt.
Obakis som jag var, så var jag väldigt på g. Tog en massa
foto och träffade 3 nästkusiner jag inte visste fanns. Så jävla
trevligt.Det var bordsplacering och jag fick sitta vid jubilarens bord
(vilket enligt henne själv var en ära) och där slog sig även en av
mina nyfunna nästkusiner ner och jag haffade honom direkt.
Körde typ 20 frågor, jag måste säga att jag blev mycket faschinerad
av att faktiskt ha nästkusiner. Vi har en så liten släkt så jag tycker
att man får fan ta till vara på dem man har och hittar.

Så kalaset var lyckat, och sedan bar det iväg hem till lilla
Landskrona igen...

XX


En nästkusin !


Jubilaren


Det ärade honnörsbordet


Madde och Johan


Mor och Far i ett hav med folk


Happy scout!!


Malin, främling och Ingela


Karln hjälper Marianne spetsa sitt vin med lite sprit. Det är ordning på 90-åringen haha.


Jag och jubilaren


Den närmaste släkten på kalaset tillsammans med kusiner och nästkusiner