Ärligt!

Ja faktiskt! Tro fan jag glömde den jävla assietten?!!

Inte hela världen of course, men jag börjar bli orolig för mitt minne.
Jag glömmer en massa saker, HELA TIDEN!
Viktiga och mindre viktiga. Jag börjar bli trött på det nu.
Så jävla mycket jobbar inte kontoret där uppe så jag kan ha det som bortförklaring.
I och för sig är ju min mamma ganska tankspridd ( vi kallar henne Kerra!).
Men faktiskt, hon är 50! Hon är ju redan ursäktad, jag däremot, har ingenting att komma med.

XX

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0