Ja, nu är det så här. Utifall jag inte skulle överleva morgondagen
så tänkte jag i alla fall berätta varför.

Den så kallade monstertrucken var inte riktigt så stor som
jag hoppats. Inte alls faktiskt. Men det spelar tydligen ingen
roll för jag lyckas fan ställa till det ändå.
Jag kör bil, bra. Jag har faktiskt blivit utsedd till årets bilförare
i några år nu(typ), men jag kan inte parkera!!
Låter sjukt klyschigt, men jag kan inte. Och då pratar jag
vanliga parkeringsplatser, fickparkeringar ger jag mig inte
ens in på.

Men hur som helst så skulle denna lilla monstertruck in i
garaget likt förbannat. Det tar tid men det går hyffsat bra
tills jag hör ett väldigt ljudligt Krrrsssshhh. JAHA! Tack !
Det blev inte mycket, men det räcker. Första dagen pappa
lämnar in bilen för lackning så repar jag lånebilen.
Det är nästan hejochgoodbye med en gång.

Vi får se hur morgondagen artar sig. Jag väntar med
spänning. Hur det än blir så kommer jag nog få höra
om detta ett tag.
Denna känslan påminner mig om när jag spillde ut
acetonflaskan över vårat nya köksbord. (fast pappa
ALLTID säger åt mig att använda tidningar). Det blev
ett fult märke och jag kämdes som ett djur.
Det är kanske inte alltid bra att lära sig av sina misstag.

Haha, jag pratade med Anna idag och mottog med glädje
en bild på Spy ridandes en kamel. HAHAHAHAHHAA!!
Det trodde jag ju aldrig att jag skulle få vara med om.
Men min sista dag i jordelivet ska väl skänka mig lite glädje
tycker man.

XX


Åh, Spy. Detta värmer enda in i själen!


Den så kallade monstertrucken. Subaru Forester?! kan ha hetat så.


Jag fick kort från min Älskade Fis som befinner sig over seas.
Saknar och älskar dig min smågalna halländare!