Haha, jag sitter här, nästan med tårar i ögonen.
Jag har fan alltid varit likadan.
Jag marknadsför inte mig själv på det bästa
sättet. Vanliga meningar som kommer ur min mun
kan vara.
- Jag är inte speciellt huslig av mig.
- När jag bodde i Malmö under ett halvår lagade jag mat
en endaste gång, och då hade jag besök.
- Jag lärde mig tvätta när jag var 19, och fick ringa mamma
i tvättstugan för att inte skada varken kläder eller maskin.

Jag är inte stolt över detta, men man behöver ju inte mygla.
Jag är ju den jag är. Och jag var precis inne på min hotmail
för jag skulle leta upp lösenordet till arbetsförmedlingen, så
jag började leta längst bak bland mejlen och hittade gamla mejl
från när jag var 17 och skulle åka till Skottland via skolan.
Typ utbytesstudent men ändå inte.

Redan då beskrev jag mig själv på ett mindre smickrande sätt, och jag
blir då full i skratt när jag tänker på hur trög jag är.

"Hey!
alright. it will be fun to come to Edinburgh.
I'm also 17 but my birthday is October 29. so i will be 18 in scotland (:
right now i have a fever, but i've got medication so i hope i feel better
tomorrow.
in my sparetime i hang out with my friends, and i often party at the
weekends. thats my life.
i dont work out anything, im lazy, very lazy. but i like to watch football
games. thats my passion.

Nina"

Ursäkta grammatiken på engelskan.

Jag tror slutsaten här blir att jag alltid har och alltid kommer beskriva
och vara den jag är. Det kommer ju ändå alltid fram!


XX


jag visste redan då...