Praktikant som jag är hade jag Maria bakom mig

som backar upp om jag yrar till det, eller NÄR jag 

yrar till det tror jag ger en mer rättvis bild av verkligheten.

Hur som helst, man sitter där på sin stol och skannar

vara efter vara. För er som inte känner till Clas Ohlson

så säljer vi typ allt. Utan att överdriva. Behöver ni någonting,

kom till Clas. Vi fixar. 

Så när man sitter och skannar varor så är det inte så lätt att 

urskilja vilka varor som är från Clas och vilka som är privata

saker som kunden lagt upp på rullbandet. 

Så jag skannar, en osthyvel, ett par hörlurar, en skruvmejsel

och kommer till en väska. Jag ser ingen streckkod på väskan,

och eftersom vi brukar stoppa lapparna i väskan så börjar jag

öppna den och ska rota fram lapparna med streckkoden på.

 Maria lutar sig lite smidigt fram

- Du, jag tror det där är hans egen väska. 

Jag börjar givetvis skratta(jag gör alltid det i sådan situationer. 

Tycker verkligen de är obotligt roliga), kunden såg lite generad ut dock. 

Han hade bara lagt upp den där för att visa att han inte snott någonting. 

Jag har en bit kvar innan jag kan hela Clas sortiment. 

Ett tips till nyblivna skannare, försök att skanna varan i själva laserblipparen,

inte kvittolådan. Ännu ett skrattanfall löd när jag märkte att varan jag försökt skanna 

i ett antal sekunder (samtidigt som jag försöker hålla koll på vad som händer 

i andra sidan av butiken) inte skannas, jag hör alltså inget pip. När jag surt kollar

ner för att se vad problemet så ser jag att jag sitter och riktar streckkoden mot

kvittoboxen och inte skannaren. 

- Oj, nu är det något fel på maskineriet här. (Min standardreplik i kassan)

Fan alltså.

Step away from the registrer!!

Annars är allt lugnt på Clas, inga olyckor.

XX