Varje gång jag kommer hem från jobbet och sätter
fötterna i huset så ler jag. Jag fyrar av ett riktigt colgate
leende.

Varför?

För jag mår så jävla bra över att vara här, att komma hem till
ett stort hus (där jag för nuvarande bor helt ensam) och bara
kan slappna av, fixa med mitt liksom. Reflektera över livet som
aldrig varit bättre, göra precis vad jag vill, när jag vill.

Flummigt , jag vet.

Men så underbart är det alltså, jag kan inte ens besrkiva det.
En underlig känsla, allt är bara rätt.


XX