En MYCKET dålig människa som inte uppdaterat.
Men nu ska jag äntligen dra lite kort om den
underbara helgen då Johanna a.k.a YOO kom på besök. 

Fyfan vad jag har saknat YOO! Helt otroligt. Det var riktigt
härligt med besök från hemmaplan med ful humor och
dille på sneakers.

Första kvällen gick vi på Avatar. Ja jag vet, jag har redan sett
den, men Johanna sa att hon tänkte hyra den när den kommer
ut på film istället. Och det gick ju absolut inte för sig. Avatar
ska man se på bio. Vissa människor vet ju bara
ingenting. Så jag såg det som min uppgift att leda henne rätt i
livet. Vi satt på VIP seats och jag har aldrig suttit så bra
i hela mitt liv. Och då har jag suttit på mycket bra ställen.
Jag tror jag upprepade detta minst femtioelva gånger för YOO.

- Åh vilka fina platser!
- Yoo!! Vi kommer ju inte få ont i rumpan här!!
- Ser du vad mycket plats det är?!?!?!
- Kolla jag vifta med benen!!
- Johanna? JOHANNA? JOOOOHANNNNAA?!?!?!? Lyssnar du?

NEJ.

Efter bion var det dags för drink på Old Orleans, världens
bästa drinkar. Eller ja ett av ställena i alla fall hehe, de har
i alla fall en söt servitör som servade oss på våran personal-
middag. NAJS.

Lördagen var dagen med stort D. Turista i London!! Det är ju
det absolut bästa som finns. Självklart blev det shopping på
Oxford Street, sedan bar det vidare till Camden. Alla borde
besöka Camden i alla fall en gång i livet. Det är Ninas livsläxa.
En av dem i alla fall, jag vet alltid bäst.

Johanna blev kär i ett par turkosa converse, sjukt snygga. Vi
besökte givetvis även Primark. I love. Vi gick även vilse och
hamnade i SoHo. Spännande. Det var ju faktiskt inte enda gången
vi gick vilse, men det betyder ju desto mindre.

Efter shopping och turistande var det hem för att göra sig klar
för utgång. Jag skulle visa Johanna Readings uteliv. G följde
också med. Vi drack oss fulla hemma och sedan tog vi med
henne till Cocktail Mix Bar. Där blev vi ännu fullare på deras
99% sprit drinkar. Sedan var det dags för det notorious
Purple Turtle. Vid det här laget var jag så full så jag visste inte
var röven satt, så jag yrade runt medans Johanna roade
sig med G. Efter några glas vatten var jag på gång igen
och kunde avsluta kvällen med stil. Typ.

Dagen efter var jag medvetslös. Johanna vet hur jag fungerar
dagen efter men jag kände mig ändå skyldig att förklara att
min vecka har bara sex dagar. Måndag- Lördag, Söndagen
registreras liksom inte. Den är där men ändå inte. Det är som
en dimma. Men jag är nöjd med min sex dagar, de är mina!

Vi kollade på flera filmer bland annat Elf och PS. I love you.
Jag grät till båda.
Diskret. Sitter och snyftar på min sida av sängen. Men det är
ju så fint! Sen är jag nog ganska blödig också. Så är det
förmodligen.

Standard en bakisdag är chinese takeaway och denna Söndag
var inget undantag. Det är SÅ NAJS.

När jag vaknade upp på Måndagen såg jag i kors men efter
en dusch så var jag på gång igen. Nu var det dags för London.
Vi gick runt på stan och sedan vidare till Piccadilly för att köpa
musikal biljetter. Johanna var sugen och jag är med på det
mesta (den meningen kan tolkas väldigt fel om den tas ur sitt
sammanhang, fint.). Vi gick in på första, bästa box office och
frågade vad som fanns tillgänligt och vad allt kostade.

-We have the best seats for Dirty Dancing. Only 45 pounds.
THE B.E.S.T SEATS.
- Oh really?
- Yes, just in the upper circle with almost no one in front of
you.
- We'll take that then.

Behöver jag säga att hon ljög. STORLJÖG. Den jävla tanten.
Vi satt längst bak. Ja, det var till och med så långt bak att
man kunde HYRA kikare. Jo det är sant. Träffar jag på den
damen igen så ska hon nog fan få sig en omgång. Lura små
oskyldiga turister på det viset.

Turligt så var det en liten lokal vilket gjorde att vi såg alldeles
utmärkt. Men ändå. Vilken dålig människa liksom.

Innan musikalen gick vi in på Ripleys. Det kan ha varit min idé, ja.
Men till mitt försvar så trodde jag det skulle vara roligt. Det verkade
vara roligt. Som expirimentariet men coolare. ACK så fel jag hade.
Det var sjukt drygt. Man fick läsa sig igenom det jävla huset. Vem
vill göra det liksom. Ripleys ska ju vara fartfyllt och spännande.

Vi betalade extra för att komma in i spegelrummet. Det var en
upplevelse utan dess like. Vi komin i en mörk labyrint med speglar
som väggar och enda lyset var röda lampor i golvet. Sedan skulle
man hitta ut. Det var roligt ett tag, men när man trott man var ute
för femte gången men än en gång kommit tillbaka var man gick in
så börjar tålamodet sjunka.

HUR FAN KOMMER MAN UT?!??! FRUST.

Det slutade med att jag kom upp med olika strategier och var fast
bestämd att komma ut. Det blev liksom en tävling, me against them.
Johanna var ju inte till mycket hjälp, hon bara gick runt och yrade
och tyckte inte ens att min briljanta idé om att dela på oss och
komminucera med höga skrik genom labyrinten var en bra idé.
Jag var precispå väg att ta upp nagellacket och märka speglarna när
jag hittade ut.

VICTORY!!

45 minuters underhållning. Ärligt. När vi gick tillbaka till ingången för
att hämta våra shoppingkassar så står tjejen i ingången med
världens flin och ba - Want to go again?

NO, I don't think so miss!

Men det var roligt. Jag är bara besviken för jag fattade hur lätt
jag hade fallit för tortyr.

Sedan var det dags för en predrink innan Dirty Dancing musikalen.
Vi gick förbi Leiscter square och gick in på 'the verve', en fin
bar med goa drinkar och happy hour. Helt otroligt, hela paketet.
Där satt vi och hade det mysigt, vi väntade in i det sista innan
vi frågade om vägbeskrivning till musikalen och begav oss.
Det visade sig att ' följ vägen upp och ta till höger' tog VÄLDIGT
lång tid. Vi frågade säkert 10 olika människor om hjälp att hitta.
Men det roliga med London är ju att chansen att träffa på en
lokalbo som faktiskt känner till saker och ting är lika med noll.
Det slutade med att vi sprang och kom dit med bara några minuter
till godo.

Som att inte det skulle vara nog så fick man inte ta med sig
shoppingpåsarna in och den som ansvarig för förvarandet
av shoppingpåsarna var en liten rund kines som rörde sig så
sakta så att tiden gick baklänges. Det var befängt. Jag gör som
jag alltid gör isånna här situationer, jag skrattar. Och jag kan
inte sluta heller. Aldrig. Johanna som var stressad som en
iller uppskattade inte mitt skratt och oförmåga att ta situationen
på allvar. Hon avreagerade sig på den lilla kinesen som fick sig
en gliring och sedan var det in till våra platser. Vi hann precis.
Det var perfekt!


Vi hade så jävla roligt, Yo är underbar och jag är inte så dum
jag heller så vistelsen kunde ju inte bli annat än succé.

Väntar spänt på nästa besök!!


XX



Välkomstdrink på Old Orleans



En down på Oxford street


Down 2


Primark is gigantic


Sedan bar det vidare till Camden


Husen är utsmyckade med allt möjligt


I like it!


På våran resa vilse genom London stötte vi på SoHo.


Självklart måste man ta en turistbild!


Piccadilly


Förfylla innan utgång


Så Najs!


Inne på Cocktail Mix Bar. FAB!


G fixade drickat. En Mojhito tack!


Man kan se det maniska party animalet i mina ögen, läskigt.


Två Down


En norrlänning och en skåning, förenade över en drink


Jag hade roligt


Dagen efter är vi sletna och ganska slut i huvudet


Marlboroughs head


Happy times!!


Johanna beställer, precis här vet vi inte att vi ska få den bästa matupplevelsen
någonsin skådad (I England i alla fall).


Tummen upp!


TUMMEN UPP!


Yoo gjorde flera tappra försök att hitta en påse som var funktionell.



Vi var glada och ville ha en bild med Ripleys mannen. Det var faktiskt en person
där inne och när man stod bredvid honom kunde man känna vibrationerna från
luften som blåstes in i dräkten. Han borde ha väldigt torra ögon stackarn.


En dvärg


Ja jag ser ut att ha roligt men i ärlighetens namn så är jag superspänd och vill
nästan börja gråta. Så fruktansvärt ostabil stol att när man rörde sig en millimeter
så följde stolen efter. Väldigt traumatiskt


Johanna blev nästan uppäten av en dinosaurie. Det som inte ses här är
dock att dinosaurien är en robot och har en sonsor inbyggd vilket gör
att den följer dig när du rör dig. Lagom läskigt.


Detta ser kanske inte så märkvärdigt men jag lovar att det är inget
missförstånd att det ser ut som att jag håller i mig för glatta livet.
Runtom bron snurrar det en vägg med lampor vilket gör det helt
omöjligt att gå rakt. Du måste hålla i dig för hjärnan tror att bron ska snurra.
Tro mig, jag försökte tills jag nästan spydde av illamående.


Predrink innan Dirty Dancing


Mmmm, Mojhito


Kikare att hyra för våra GREAT SEATS.


Musikalen fick ändå tummen upp. Det var bra!


Johanna var glad som en smurf.


På tunnelbanan hem. Nöjda efter en riktigt härlig långhelg.