Vi har precis köpt våran allra första levande varlese till
vårat boende under detta året.

EN BLOMMA!

Den är jättefin. Jag har döpt den till Doris.

Problemet är bara att vi inte vet vad det är för typ av blomma.
Den är vit. Med gröna blad.
Man behöver ju kanske inte veta vad det är för typ av blomma
för att äga den, men jag som aldrig har hållit något levande
vid liv speciellt länge (några minns kanske mina två träd
jag fick ta hand om i min lägenhet i Malmö. Dom hade mer blad
på golvet är på grenarna när jag flyttade ut därifrån efter
sex månader) skulle faktiskt vilja slå rekord med Doris.

Jag tror ni förstår. Den senaste planen just nu är att vattna den
varenda gång bladen börjar gå ner i golvet. Ni vet, när den
börjar se ledsen ut. Bra?

Jag hade faktiskt velat bli en sån här hemmafixare. Ni vet, med
gröna fingrar, som bakar muffins, städar, lagar mat osv.
Det hade varit trevligt för en omväxling.

Jag har lagat mat kanske 10 gånger på detta året och 9 av dem
gångerna har detta varit pasta carbonara till mig och David.

Va?? Bara lagat mat 10 gånger?? PÅ ETT ÅR??? Men hur överlever
du kvinna?? Vad äter du??? Tänker ni då

Och svaret på det är enkelt, jag vet inte. Så ni får nöja er med det.

Men jag tror verkligen David uppskattar att varenda gång jag ringer
honom och säger att jag kan laga mat så behöver han aldrig
gissa vad det ska bli för mat. Det enda jag kan laga förutom pasta
med ketchup är pasta carbonara. Men sen vill jag ju bara säga det
med hedern i behåll att jag gärna hade lagat korvstroganoff för det
kan ju inte vara så himla svårt. Men de säljer inte falukorv här.




Där kan ni se Doris! Och ja, som ni ser, Moa i ett nötskal.